Vitryssland

President Alexander Lukasjenko har styrt Vitryssland sedan 1994. Regimen använder sig av en auktoritär kontrollapparat som starkt påminner om den som fanns under Sovjettiden. Media, oppositionen och enskilda organisationer kontrolleras. Flera kända oppositionspolitiker har försvunnit spårlöst, alternativt dömts till frihetsberövande straff på tvivelaktiga grunder. Det hårdföra politiska styret har hämmat landets ekonomiska utveckling. Vitryssland beskrivs ofta som Europas sista kvarvarande diktatur.
Enligt det internationella samfundet uppfyllde de senaste parlamentsvalen och presidentvalen inte demokratiska grundkrav. Likaså utdömdes 2004 års parlamentsval och folkomröstning om konstitutionella förändringar helt av internationella observatörer.
2006 hölls presidentval och liksom vid tidigare val hindrades oppositionen från att föra valkampanj och att framträda i medier. Det – uppenbart riggade – valresultatet sade att Lukasjenko fick över 82 procent av rösterna. Missnöjet mot fusket var så stort att prostester genomfördes på Minsks gator, trots demonstrationsförbud och den uppenbara risk det innebar för deltagarna. En liten tältstad växte upp på det centrala torget i Minsk. Parallellen till Georgien och Ukraina var uppenbar och efter några dagar drevs de protesterade bort av militären. 

 
Analys
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland är mycket svag. Förtryck, censur, hot, försvunna oliktänkande och rättsliga skenprocesser mot oppositionella har gjort att FN utsett en särskild rapportör för att dokumentera brotten mot de mänskliga rättigheterna i Vitryssland. 
Pluralism motarbetas på de flest områden: politik, media, föreningsliv, näringsliv och religion.
Reglerna för bildandet och registrering av organisationer har blivit hårdare, liksom kraven på vad som utgör grund för en organisation att behålla sitt tillstånd att verka. Frivilligorganisationer stängs eller förvägras licens att fortsätta sitt arbete och det blir allt svårare för representanter från utländska frivilligorganisationer att komma in i landet. Det finns idag inte något organiserat, livskraftigt och demokratiskt civilt samhället i Vitryssland. Ett flertal frivilliga organisationer försöker skapa alternativ och visa på möjliga vägar för en demokratisk utveckling, men de hindras av regimens hot om repressalier, av en utbredd korruption och regelverket som tillkommit för att kväsa organisationerna.
Oppositionen och den fria fackföreningsrörelsen är splittrad och svag, mycket på grund av regimens agerande. Det vitryska samhället saknar, liksom i så många andra forna sovjetstater, väl förankrade demokratiska traditioner att utgå från. Palmecentret finner det därför nödvändigt att visa sin solidaritet med de krafter som arbetar för politisk förändring. 
 De vitryska kvinnorna har en högre genomsnittlig utbildningsnivå än männen. Det finns dock ett patriarkaliskt synsätt i landet. Handel med kvinnor förekommer. Vitryssland är såväl ursprungsland som transitland för människohandel med kvinnor och flickor som förs till Central- och Västeuropa där de utnyttjas sexuellt.
Vitryssland är ett av de länder i regionen som är hårdast drabbat av hiv/aids. Inledningsvis var narkotikamissbruk den vanligaste smittvägen, idag är det via sexuella förbindelser.
Medierna är i stort sett statsstyrda, med undantag för ett mindre antal oberoende tidningar och enstaka TV-kanaler. Det är vanligt att oppositionella, enskilda organisationer och oberoende medier utsätts för diskriminerande behandling av myndigheterna. 

Utvecklingssamarbetet
Demokrati är den samlande rubriken för samtliga Palmecentrets projekt i Vitryssland.
Palmecentret bedriver genom sina medlemsorganisationer ett flertal projekt i Vitryssland. Bland dessa kan nämnas Kooperationen, som tillsammans med den vitryska kooperationen driver ett projekt med mål att förbättra affärsmässigheten och att utveckla organisationen så att kooperativet bättre kan tillgodose medlemmarnas intressen.
Verdandi arbetar med två fristående projekt som handlar om folkhälsofrågor, som hiv/aids, och drogförebyggande arbete.
Unga Örnar har lyckats skapa en motsvarande barn- och ungdomsorganisation i Minsk med omnejd. Organisationen Lily, är uppbyggd kring ett antal lärare.
Verdandi och Unga Örnar är några av Palmecentrets medlemsorganisationer som har drabbats av olika grader av trakasserier från de vitryska myndigheterna.