Filippinerna
Filippinerna är starkt präglat av de många åren av kolonialt styre, från 1500-talet under spansk överhöghet och från 1898 som en av USA:s kolonier. Först 1946 fick landet sin självständighet efter flera år av japansk ockupation.
Det spansk-amerikanska inflytande är fortfarande mycket starkt. Landets ekonomiska och sociala struktur påminner om länderna i Centralamerika – även om det också finns stora skillnader. Arbetsmarknadslagstiftning och rätten till facklig organisering är starkt präglad av USA. Den fackliga organisationsgraden är låg, tio procent, och antalet organisationer är högt.
1986 störtades diktatorn Ferdinand Marcos i en oblodig revolution. Sedan dess har landet steg för steg utvecklats i demokratisk riktning med fria val. Problemen är dock fortfarande stora. På ön Mindanao i landets södra del rasar ett inbördeskrig där centralmakten står mot en muslimsk, separatistisk gerilla. Ett annat, mer bortglömd krig, pågår mellan en kommunistisk gerillarörelse och centralregeringen.
Filippinerna präglas i mångt och mycket alltjämt av ett feodalt system där 200 familjer styr över politik och ekonomi. Korruptionen är utbredd, miljöproblemen omfattande och de ekonomiska och sociala orättvisorna stora. Landet är en stor exportör av arbetskraft och närmare åtta miljoner filippinare beräknas arbeta utanför landets gränser. De pengar dessa skickar tillbaka till sina familjer är mycket viktiga för landets ekonomi.
Analys
Filippinerna är ett geografiskt, politiskt och socialt splittrat samhälle. Det politiska systemet är helt baserat på personval. Det parlamentariska systemet medför att partier enligt den modell vi känner från Sverige aldrig kan få fler än tre mandat, i övrigt går mandaten till enskilda personer. Detta innebär att det i praktiken inte finns några existerande partier mellan valrörelserna eftersom de ”partier” som finns sällan är något annat än valmaskiner för enskilda kandidater. Det civila samhället är livaktigt, men också det splittrat i många organisationer, ofta knutna till enskilda personer.
Den övergripande strategin bakom Palmecentrets och medlemsorganisationernas insatser har varit att genom folkbildning, fackligt och politiskt arbete stärka demokratin och det lokala deltagandet för att samla olika grupper i en bred politisk enighet.
En förutsättning för verklig demokratisering i Filippinerna är att medborgarna får ett reellt inflytande genom det politiska systemet. Stödet till det socialdemokratiska partiet AKBAYAN, fackliga och folkliga organisationer är därför ett sätt att stärka de krafter som verkar för demokratiska strukturförändringar, vilket på sikt kan leda till att landet får ett modernt parlamentariskt system.
AKBAYAN har en reell folklig förankring och en demokratisk struktur med en tydlig koppling till ett 30-tal olika organisationer. Tillsammans med andra progressiva krafter verkar AKBAYAN för att påverka och förändra lagstiftningen i landet, bland annat för att underlätta bildandet av kooperativa verksamheter.
Utvecklingssamarbete
En viktig del i Palmecentrets arbete på Filippinerna har varit att skapa en samordning där flera olika organisationer kan verka nära och stärka varandra. I detta arbete samverkar insatser för folkbildning, facklig utbildning, kooperation och inkomstgenererande projekt med varandra utifrån en gemensam politisk utgångspunkt. Insatser för att stärka jämställdheten har också en framträdande roll i samarbetet.
Många ledande aktiva på Filippinerna ser möjligheten att skapa en facklig-politisk samverkan enligt en svensk eller brasiliansk modell. Det filippinska folkbildningsinstitutet LEARN spelar en central roll i detta. Genom LEARN sker omfattande utbildningar av det civila samhället, vilket in sin tur bidrar till att stärka partiet AKBAYAN och arbetet i den fackliga centralorganisationen APL (Alliance of Progressive Labour).
APL och dess medlemsorganisationer har genom åren utvecklat ett omfattande samarbete med svenska fackliga organisationer, däribland SEKO, Livs och Skogs- och träfacket och därigenom etablerat en ny facklig centralorganisation på det politiska mittfältet. Det fackliga arbetet är dock på många sätt riskfyllt, både för den enskilde och för organisationen.
Ett annat viktigt område är att stärka det regionala samarbetet och erfarenhetsutbytet mellan fackliga och folkliga organisationer. Ett nätverk har bildats där LEARN ingår tillsammans med AMRC och HKCTU i Hongkong och Labour Education Foundation i Pakistan.
Många projekt återfinns på ön Mindanao i södra Filippinerna där väpnade konflikter sedan länge förekommer. De militära konflikterna skapar trauman och en stark social stress i samhället. Att stödja arbetet för en civil fredsrörelse är därför en viktig del av Palmecentrets arbete för att lägga grunden till en demokratisk samhällsstruktur, liksom för att hjälpa samarbetsorganisationerna att hantera stress- och trauman i sin vardagliga verksamhet.