Makedonien-krisen (Carl Hallergård vill inte använda ordet konflikt eftersom det inte gick så långt) ägde rum under det svenska EU-ordförandeskapet 2001 och Anna Lindh spelade en aktiv roll i arbetet för fred.

– När krisen var som värst var den makedonska statsapparaten i gungning, men med gemensamma krafter lyckades man sätta stopp för en fullskalig konflikt, konstaterade Carl Hallergren.

En orsak till att krisen kunde lösas var att majoriteten i landet accepterade en omfattande maktdelning. Det så kallade Skopjeavtaltet från augusti 2001 innefattade en omfattande decentralisering till kommunnivå där kommunerna fick ökade resurser och större ansvar. Man gjorde om kommungränserna så att det uppstod tydliga etniska majoriteter i många kommuner. Den albanska minoriteten fick också långtgående rättigheter och en stark representation i förvaltningen.

– Det fanns en omfattande militär närvaro, först från NATO och sedan från EU. Den europeiska säkerhetskonferensen OSSE spelade – och spelar fortfarande – en viktig roll.

En annan viktig faktor var att den makedonsk-albanska armén valde att gå in i förhandlingar när den kommit till ett läge då det hade varit möjligt att inta huvudstaden.

– Frågade man dem varför de fattade beslutet att övergå till förhandlingar var svaret att de visat vad de kunde uppnå militärt, men att de nu ville använda politiska medel för att nå de rättigheter de ville ha. En anledning till vägvalet var att de utgick från att Makedonien på sikt skulle bli medlem i EU där det finns en stark respekt för etniska minoriteter. Man kan alltså säga att EU-perspektivet ingick från första början, fortsatte Carl Hallergård.

Valet i september 2002 ledde till maktskifte. Rebellrörelsen, som omvandlats till ett politiskt parti, kom att ingå i den nya regeringskoalitionen.

EU hade ett stort inflytande under krisen inflytande och EU:s roll har inte upphört sedan dess, utan bara bytt form för att idag handla om anpassning till EU och förberedelser inför en kommande medlemsansökan. Idag finns det t.ex. ingen internationell polis eller militär på plats i Makedonien.

– När det gäller Kosovo tycker vi att Makedonien agerat både modigt och positivt. Man har ställt sig bakom Ahtisaaris förslag, något som förvånade en del.

Men även om det mesta är lugnt så uppstår det då och då större konflikter, som när författningsdomstolen nyligen deklarerade att den rätt som många kommuner haft att visa två flaggor vid sidan av varandra var okonstitutionell och att man hädanefter bara fick hissa den makedonska.

– På det hela taget har det fungerat bra, men det betyder förstås inte att alla problem är över. Det krävs en fortsatt internationell närvaro i Makedonien, fortsatte Carl Hallergren.

Ett annat kvarvarande problem att lösa är namnfrågan där Grekland inte accepterar namnet Makedonien, eftersom det finns en grekisk provins med samma namn.

– Namnfrågan rör ständigt upp protester, som när Makedonien namngav den lilla flygplatsen i huvudstaden Skopje efter Alexander den store. Då protesterade Grekland genast i FN.

DAVID ISAKSSON