– Problemet är att varken folkrätten eller historien ger någon entydig lösning på denna typ av problem, som är mer politiska och humanitära än rättsliga. Det säger Göran Färm, Socialdemokratisk Europaparlamentariker, i en artikel om oroligheterna som uppstått i samband med Kosovos självständighet.
Nervositeten sprider sig på Balkan efter att folket i Kosovo har utropat sin självständighet. Serbien och Ryssland hänvisar till folkrätten. De anser att självständighetsförklaringen är olaglig, liksom USAs och flera EU-länders erkännande av den nya staten och det internationella beslutet att EU ska ta över efter FN när det gäller den fortsatta internationella civila närvaron i Kosovo. Och de hänvisar till historisk rätt - Kosovo som "Serbiens vagga".
För mig har realiteterna länge varit uppenbara. Det finns ingen möjlighet att fösa Kosovo in under den forna förtryckarens överhöghet igen och återgå till att vara en provins i Serbien. Den vägen skulle leda till krig.
Å andra sidan måste vi undvika att Kosovo blir något slags precedensfall, som sedan alla folk som har problem med sin statstillhörighet börjar åberopa för att få skapa sin egen stat - flamländare, basker, turkcyprioter... Det internationella samfundet får inte falla för frestelsen att lättvindigt välja denna lösning. För mig är det viktigaste att betona att Kosovo är annorlunda, om inte helt unikt, så ändå ett av några få särfall.
Det normala måste vara att alla stater som princip ska kunna vara multietniska och mångreligiösa. Efter gamla konflikter måste man i första hand söka försoning och samlevnad, inte separation.
Efter ett besök i Bosnien några dagar före Kosovos självständighet får man tyvärr uppfattningen att det ledarskap som krävs för att överbrygga klyftorna saknas. Jag åt lunch med förre socialdemokratiske partiledaren och tidigare borgmästaren i den multietniska staden Tuzla, Selim Beslagic. Han är en av de ytterst få som fortfarande driver en icke-etnisk politik. Tyvärr ger det inga stora valframgångar. Snarare tycks alldeles för många blåsa under nationalismen, och ibland rentav uppmuntra den huliganism vi nu har fått uppleva i Belgrad och vid Kosovos nordgräns.
Men det kan vända. Mitt intryck är att de unga, även bland serberna, vill ha demokrati, vill kunna leva i fred med andra, vill kunna resa och vill närma sig EU - inte vända sig åter mot nationalismen, Ryssland och förtrycket.
GÖRAN FÄRM