– Som en konsekvens av Dayton-avtalet har Bosnien något som måste vara världens
mest komplicerades konstitution. Vid ett tillfälle lär Carl Bildt ha frågat en inblandad amerikansk expert om han trodde att man skulle kunna styra landet med hjälp av konstitutionen. Svaret var kort och gott: ”Nej”.

Sverige är idag den tredje största biståndsgivaren till Bosnien-Hercegovina (hädanefter Bosnien), bara EU och Tyskland är större. Det svenska stödet uppgår till ca 200 miljoner kronor om året. Sverige har tidigare gjort stora insatser för återuppbyggnaden av bostadshus. Idag ligger fokus på mänskliga rättigheter och ett omfattande samarbete med landets kommuner.

Bosnien präglas av kriget och den uppdelning som följde i fredsavtalet spår. Fördelningen av regeringsposter baseras på en befolkningsräkning från tiden före kriget och det är relativt enkelt för en liten grupp att blockera politiska beslut, något som ofta sker.

– Enligt mångas bedömning är det omöjligt att ta in Bosnien i EU så länge den nuvarande författningen råder. Men för att ändra författning måste man ha två tredjedels majoritet. Politiskt fungerar landet dock relativt väl på kommunnivå där många borgmästare gör ett bra arbete.

Sida har gjort flera studier kring hur människor i Bosnien ser på situationen och sin omgivning. Anders Hedlund berättade om några av de resultat man fått fram, bland annat när det gäller tillit och förtroende.

– Ett utmärkande drag för Bosnien är att den sociala tilliten är väldigt låg. Medan 90 procent av befolkningen i Skandinaven säger att ”man kan lita på folk” så svarar 93 procent i Bosnien tvärtom, att man ska vara väldigt försiktig med att lita på andra människor, fortsatte Anders Hedlund som såg transitionen från planekonomi till marknadskapitalism (alla transitionsländer karaktäriseras av låg social tillit) och kriget som orsaker till den låga nivån av social tillit.

En annan fråga gällde hur man ville beskriva sig själv, om man ser sig själv som tillhörande en etnisk grupp och samtidigt som medborgare i Bosnien – Hercegovina. Av den serbiska befolkningen svarade en tredjedel att de är serber och ingenting annat.

Nyligen har det kommit fram nya och trovärdiga siffror som visar på ett mindre antal dödade under kriget än vad som tidigare sagts, ”bara” 100 000 döda jämfört med tidigare uppgifter på 200 000-250 000 människor. Dessa siffror skapar också problem eftersom de inte stämmer med de uppgifter som använts av parterna.

Om konstitutionen, minnena från kriget, bristen på tillit och avsaknaden av bosnisk identitet är stora hinder för landets utveckling så finns det också positiva sidor. Att det nu råder fred och att det inte pågår något våld mellan olika folkgrupper är hoppingivande.

– Det finns också positiva tecken när det gäller ekonomin, även om korruptionen och arbetslösheten fortfarande är stora problem. Visserligen är den ekonomiska nivån inte uppe i den som rådde före kriget, men tillväxten är relativt god och per capita-inkomsten ligger högre än i till exempel Ukraina. Det finns en stark centralbank som fungerar väl och penningvärdet ligger fast. Banksystemet är stabilt och det finns ett utvecklat nätverk av mikrokreditorganisationer, konstaterade Anders Hedlund som pekade på energisektorn och metallindustrin som två områden med stor potential.

– Turismen borde också ha stora möjligheter, det är bara att se på utvecklingen i Kroatien. Bosnien är helt enkelt ett land med goda förutsättningar, ändå skjuter man sig själv i foten hela tiden, konstaterade Anders Hedlund lakoniskt.

Den högre representanten som numera heter Miroslav Lajcák och kommer från Slovaken är också han en bra kraft.

– Lajcák har bland annat genomdrivit förändringar som innebär att det inte längre kommer att räcka att bojkotta parlamentet för att blockera politiska beslut man inte gillar. Just nu pågår en dragkamp mellan den höge representanten och serbiska ledare som inte vill se en stark hög representant, bland annat därför att Lajcák signalerat att han avser att göra något åt korruptionen.

DAVID ISAKSSON