Till att börja med drabbades bosnijakerna hårdast, men ju längre kriget pågick kom personer från alla grupper att begå krigsförbrytelser riktade mot människor ur de andra grupperna.

Förbrytare måste dömas för sina utförda order eller gärningar, och inte kollektivt skuldbeläggas för att de tillhör en viss etnisk grupp. Många tragedier utspelades under kriget inom familjer med blandad etnisk sammansättning.

Av alla kommuner i Bosnien-Hercegovina var det bara industristaden Tuzla i norra Bosnien, som styrdes av socialdemokratiska unionen (numera sammanslaget med s-partiet), socialdemokratiska partiet, SDP, och ett mindre liberalt parti som bibehöll ett någorlunda konsekvent multietniskt koncept. Tuzla välkomnade personer ur alla tre etniska grupper som medborgare, enligt vad som kommit att kallas Tuzlamodellen. Sedan serbiska styrkor beskjutit och skadat den ortodoxa kyrkan i staden, ombesörjde de lokala myndigheterna själva att kyrkan reparerades.

I alla andra bosniska städer och kommuner styrde nationella partier, det muslimska SDA, det kroatiska HDZ eller det serbiska SDS. 2,2 miljoner bosnier tvingades på flykt därför att de bodde på "fel" orter i förhållande till sin etniska grupptillhörighet.

Tuzlamodellen lever

- Tuzlamodellen lever i hög grad fortfarande, sa mig Tuzlas klassiske borgmästare Selim Beslagic´ vid ett besök i hans hemstad nyligen.

- Men vi tvingas nu bygga modellen på en ny koalition, därför att socialdemokraterna inte längre ensamma har majoriteten i Tuzla, på grund av ett minskat valdeltagande, sa Selim Beslagic´.

- Utöver Tuzla, är det bara Istrien i Kroatien och Vojvodina i norra Serbien som bibehållit en multietnisk karaktär i forna Jugoslavien, tillade Vehid Sehic´, ordförande för Tuzla medborgarforum.

Tuzlas belägring av bosnienserbiska styrkor under kriget upphörde i februari 1994. Kontakten med omvärlden kunde då återupptas. Selim Beslagic´ gjorde därefter sitt första utlandsbesök på inbjudan av Palmecentret och Göteborgs socialdemokrater i början av april samma år. Besöket blev inledningen till ett vänortsutbyte mellan Göteborg och Tuzla.

Freds- och människorättsaktivister från hela Europa gav en tid framöver staden sitt stöd. Sympatier visades också från städer som Rotterdam i Nederländerna, Bologna i Italien, Valencia i Spanien och Türingen i Tyskland.

- Nu märker vi inte längre av det internationella samfundet eller dess stöd i Tuzla, hävdade Selim Beslagic´ och hade svårt att dölja sin besvikelse. Uppenbarligen tycker han att staden borde belönas bättre för sin inställning.

- I bosniska federationen har vi nu fem skilda administrativa nivåer, och offentliga ekonomiska medel förbrukas nästan helt på de högsta nivåerna, främst i Sarajevo. Nästan ingenting satsas på vår stad eller vår kanton, fortsatte Beslagic´ (som även en period varit guvernör i kantonen).

Tuzla medborgarforum har varit ett kraftcentrum för att utveckla det civila samhället, medborgarskapstanken och det multietniska begreppet. Redan före krigets slut inbjöd stadens medborgarforum likasinnade i forna Jugoslavien och Europa till ett par rådslagsmöten i Tuzla.

- Från Tuzla forum spreds ett omfattande nätverk med vår inriktning till olika delar av forna Jugoslavien, fastslog Vehid Sehic´.

Samlade en halv miljon namnunderskrifter

Inför förra årets parlamentsval presenterade Civil Society Promotion Center i Sarajevo, GROZD, en "Social plattform" som samlade drygt 500 000 namnunderskrifter. Palmecentret tillhör de internationella stiftelser som stött GROZD med ekonomiska medel:

- Målsättningen var att få fler underskrifter än något enskilt parti kunde samla röster. 36 av de 49 registrerade partierna skrev under plattformen, sa Fadil Sero i ledningen för GROZD, och fortsatte:

- Vi ville få fram ett medborgarperspektiv och baserade plattformen på krav som kom fram genom våra intervjuer i 131 av Bosnien-Hercegovinas 140 kommuner och på sammanställning av statistiska uppgifter. Våra viktigaste krav har år 2010 som slutmål:

- Att 150 000 nya jobb ska skapas. Mer än en miljon medborgare som kan arbeta finner inte lämpliga jobb. Mer än en halv miljon är arbetssökande. Mer än 250 000 arbetar utan att få någon lön. Endast 622 000 medborgare är sysselsatta, vilket är 353 000 färre än före kriget 1991.

- Att den extrema fattigdomen ska avskaffas redan till slutet av 2008.

- Att minimipensionen ska ökas till 250 KM per månad (cirka 1150 SEK).

- Att medborgarna ska ha tillgång till grundläggande hälsovård och social välfärd.

- Att förbättra levnadsstandarden på landsbygden genom angivna åtgärder.

- Att de offentliga kostnaderna ska minska med 10 %, de administrativa kostnaderna med 20 %, och att administrationen ska bli mer effektiv.

- Att en utbildningsreform ska genomföras.

- Att korruptionen som förhindrar den ekonomiska utvecklingen kraftigt ska begränsas.

- Att uppnå kandidatstatus för Bosnien-Hercegovinas medlemskap i EU.

- Att fördubbla investeringarna från utlandet.

- Att offentliga företag ska fungera bättre och mera effektivt.

De invändningar som har redovisats mot plattformen, främst från politiskt håll, har gått ut på att det varit medborgar- och inte politiska förslag, att kraven delvis är orealistiska, samt att de är kollektiva rättigheter som saknar ett tydligt medborgarperspektiv, och därför inte heller kan lösa problemen med den etniska segregationen i landet.

Den Sociala plattformens företrädare tycker för sin del att vissa politiska partier varit mera intresserade att vinna valet än att driva viktiga sakfrågor.

Helt säkert spelade plattformen en viktig roll för valdebatten. Landets politiska system har bara klarat av att leverera tämligen magra resultat, om ens det. Möjligen underskattar GROZD landets politiska och ekonomiska problem, men dess uppgift har primärt varit att presentera visioner, peka ut nya handlingsvägar och att skapa dialog med politikerna.

Fortfarande är kvinnorepresentationen i de folkvalda församlingarna mycket låg, och det gäller samtliga partier.

- Av 82 deputerade i Republika Srpskas parlament är 11 kvinnor. Det har blivit fler kvinnor, men det går sakta, bedömde Nada Tesanovic´, parlamentets vice talman.

Tilltron till politiker är oerhört låg i dagens Bosnien-Hercegovina. "Politikerförakt" är knappast ett alltför starkt ord för tillståndet i landet, som lett till ett minskande och lågt valdeltagande.

GUNNAR LASSINANTTI