Mat till barnen, jobb och att slippa bli våldtagen är de viktigaste kvinnofrågorna. Det säger s-politikerna Xoliswa Caroline Makasi från Sydafrika och Priscilla Musihairabwi Mushonga från Zimbabwe, nyligen på besök i Stockholm. De är också överens om att makt korrumperar. 

De är två mycket erfarna s-politiker: Xoliswa Caroline Makasi är parlamentsledamot för ANC i Sydafrika och Priscilla Musihairabwi Mushonga från oppositionspartiet MDC, Movement for Democratic Change, är minister för regionala och internationella frågor i den nya nationella samlingsregeringen i Zimbabwe.

Tillsammans med ytterligare elva s-kvinnor från södra Afrika har de deltagit i en s-nätverksträff som Palmecentret arrangerat inom ramen för det partinära stödet.
- Det betyder oerhört mycket att träffas på det här sättet och diskutera hur vi kvinnor kan arbeta politiskt. Vi har alla en ganska tuff verklighet och behöver ge varandra stöd och hjälp, betonar Priscilla Musihairabwi Mushonga.

Bland annat har de diskuterat hur man får fler unga och kvinnor att engagera sig politiskt. I deras hemländer, liksom i Sverige, är intresset för att gå med i partier och ta politiska uppdrag ganska lamt – men skälen är kanske lite olika.

I Zimbabwe har politik fått dåligt rykte. Det har blivit ett sätt att bli rik, få status och, inte minst, kunna utöva våld mot meningsmotståndare. Även i Sydafrika finns det personer som skor sig på politiska uppdrag, konstaterar de två.

- Det är naturligtvis förödande. Vi måste få bra personer, helst de bästa, till politiken!
Vad kan man göra? Viktigast av allt är att skapa myndigheter och institutioner som garanterar öppenhet och insyn i politiken, förklarar Priscilla Musihairabwi Mushonga bestämt.

- Det räcker inte med att ha bra värderingar för att bli en bra politiker. Det finns alltid risk att vi politiker – även kvinnliga - börjar tycka att vi är värda särskilda förmåner. Med skarpa regler som förhindrar korruption och maktmissbruk kan människor börja tro på politiken igen.

- Makt korrumperar, det är en gammal sanning. Mugabe var en frihetshjälte när han valdes till premiärminister 1980 – och vi vet ju hur det gick. Nelson Mandela är ju tyvärr inte normen utan undantaget!

De viktigaste kvinnofrågorna? Delad föräldraförsäkring som debatteras i Sverige känns plötsligt som en exotisk och mycket avlägsen vision.

- Mat på bordet till barnen, säger båda.

- Det är fruktansvärt att som mamma se sina barn svälta!

- Att det finns rimlig sjukvård som man har råd att använda. Jobb så att man kan tjäna pengar. Och trygghet, att vi kvinnor slipper vara rädda att bli våldtagna när vi går och handlar.

Det handlar om trygghet

I grunden handlar det mesta om trygget, slår de fast. Att man kan lita på sina grannar, på politiken och ekonomin.

- Först då vågar man känna framtidstro.

Hälften av ANC:s ledamöter i det sydafrikanska parlamentet är kvinnor. Priscilla Musihairabwi Mushonga är en av endast sju kvinnliga ledamöter i Zimbabwes regering med sammanlagt 36 ministrar. Är det stor skillnad på kvinnans ställning i de två länderna?

- Det finns en stor medvetenhet inom ANC om jämställdhetsfrågor - även om det i praktiken återstår mycket att göra, säger Xoliswa Caroline Makasi.

- Självklart betyder det något att det är lika många kvinnor som män i parlamentet, både när det gäller politiken och självförtroendet bland oss kvinnor.  Och jag utgår från att nästa partiordförande i ANC är en kvinna!

Själv blev hon politiskt engagerad under apartheidtiden, när polisen vägrade ge henne tillstånd att som nygift bo med sin man i Kapstaden.

- Jag kom från en annan provins och hade inte rätt att bosätta mig var jag ville. Det gjorde mig rasande! 

- Att jag blev föräldralös tidigt och fick ta hand om mina småsyskon hade också betydelse. Det gjorde mig stark. Urstark! Jag kan göra vad som helst för att försvara min familj och utveckla mitt land, säger hon och skrattar.

- Det känns som om jag redan har varit med om det värsta, så jag är inte längre rädd för någonting. Och det är en bra egenskap som kvinnlig politiker!

Kvinnor kräver inflytande

Även i Zimbabwe pågår jämställdhetsdebatt. Kvinnor kräver inflytande, säger Priscilla Musihairabwi Mushonga.

- De flesta är fruktansvärt trötta på den rådande machokulturen och allt våld den har fört med sig. De vill ha en förändring.

Själv är hon ett exempel på att kvinnor kan nå höga positioner. Hon var enda kvinnan i den förhandlingsgrupp som förra året lyckades få envåldshärskaren Mugabe att acceptera en nationell samlingsregering med oppositionsledaren Morgan Tsvangirai som premiärminister.

Hon säger att förhållandena i Zimbabwe har förbättrats med den nya regeringen – om än från en ytterst dyster nivå. Det märks bland annat på de växande bilköerna i huvudstaden Harare, ler hon.

- Allt fler människor tar bilen till jobbet. Det betyder att det finns jobb – och att folk litar på att bilen inte ska bli stulen eller vandaliserad om de parkerar den på gatan!

- Jag hör också från vänner och väljare att de flesta skolor har öppnats efter att ha varit stängda en längre tid, att kvinnorna vågar röra sig ute och att det finns varor i affärerna.
Stödet från Sydafrika för att få till stånd den nya samlingsregeringen har varit mycket betydelsefullt, understryker hon.

- Även Sydafrika präglades av våld och starka motsättningar innan befrielsen 1994, men den demokratiskt valda regeringen har lyckats att få en dialog mellan alla grupper i samhället. Deras exempel är mycket inspirerande för oss!

De berättar att de under Sverigebesöket har träffat s-kvinnor i alla åldrar, ”från 16 till 80 år”.

- Det är fantastiskt att träffa dessa kvinnor som lever under helt andra förhållanden än vad vi gör och inse att vi ändå har massor gemensamt!

AGNETA CARLESON

Foto: Linda Håkansson