Alla riksdagspartier anser att utvecklingssamarbetet är viktigt och ger resultat. Däremot skiftar åsikterna om vad bistånd är och vilka insatser som ska göras. Det framkom under en hearing om framtidens bistånds- och utvecklingspolitik som arrangerades i Stockholm i mitten av maj. 15 svenska folkrörelser däribland Palmecentret arrangerade. 

Biståndspolitiska representanter från de sju riksdagspartierna var inbjudna för att svara på frågor om svensk biståndspolitik. Frågorna rörde bland annat, vilken bistånds- och utvecklingspolitik partierna kommer att föra efter valet, skiljeliner mellan blocken, men även svenska biståndstrender som konkurrensutsättningen av biståndet och det minskade informationsanslaget till enskilda organisationer.

Den första frågan som ställdes till panelen handlade om respektive partis syn på biståndspolitiken: Om ditt parti fick bestämma över bistånds – och utvecklingspolitiken, vad skulle ni göra för att få vuxna och unga ut ur fattigdom?

Det rödgröna blocket betonade att de förespråkar ett bistånd baserat på partnerskap och nationellt ägandeskap. Kent Härstedt (S) menade att biståndspolitik är en fråga om rättvisa, inte frågan om att Sverige ska ge till de som har det sämre ställt.

- Vårt utvecklingssamarbete ska bygga på att vi ska stödja människor i Syd när de själva organiserar sig för sina intressen och ställer krav på förändring i sin egen vardag, fortsatte Hans Linde (V).

Vänsterpartiet ansåg också att det var viktigt med en biståndspolitik som innehöll omfattande och totala skuldavskrivningar för de fattigaste länderna, rättvisa handelsregler samt reformer av IMF och Världsbanken.

När alliansen svarade på frågan nämnde de arbetet med millenniemålen och enprocentsmålet som viktiga komponenter för den svenska utvecklingspolitiken. Samtliga allianspartier utom Moderaterna förespråkar enprocentsmålet, det vill säga att biståndet ska vara 1 procent av Bruttonationalinkomsten, BNI. Moderaterna har velat sänka biståndet men inte fått med sig samarbetspartierna.

Tydliga skillnader mellan blocken

En fråga där det finns stora skillnader mellan blocken är vad som ska få dras av från biståndspotten. Här är de rödgröna kritiska till de avskrivningar som regeringen har gjort, det vill säga de avdrag man gjort från biståndet och använt till annat. Enligt Bodil Ceballos (MP) har 5 miljarder från biståndet gått till andra ändamål.Bland annat finansieras 90 procent av den svenska flyktingmottagningen med hjälp av bistånd.

Kent Härstedt (S) tyckte också att det var viktigt att i framtiden tydligare redovisa hur biståndsmedel används. Han berättade att endast 30 procent av det internationella biståndet går till fattigdomsbekämpning. I Sverige är andelen 50 procent.

Likaså frågan om huruvida man ska använda biståndsmedel till klimatåtgärder i andra länder splittrar de rödgröna och alliansen.

- Klimatet är ju ett av millenniemålen, så varför skulle detta inte vara bistånd? Försök inte göra det till något som ligger vid sidan om, det är en del av millenieuppdraget, sade Kerstin Lundgren (C).

- Det är ju inte bistånd utan en klimatskuld vi har, påpekade Bodil Ceballos (MP).

Även i frågan om konkurrensutsättningen av biståndet skiljer sig blocken markant. I alliansens nya biståndspolitik tillåts fler aktörer som näringslivet konkurrera med det civila samhället om biståndsmedel, vilket oppositionen vänder sig starkt emot:

- Biståndsmedel ska vara till för att bedriva bistånd. Detta är inte vilda västern där alla ska få något slags dolt företagsstöd genom biståndsmedel, sade Kent Härstedt (S).  

Han påminde också om den kritik det statliga riskkapitalbolaget Swedfund fått av Riksrevisionen 2009. ”Det är inte tydligt vilken fattigdomsbekämpande effekt Swedfunds verksamhet har.”

- Trots detta ger regeringen dem 100 miljoner extra och håller tyst om kritiken, påpekade han.  

Även informationsanslaget, som organisationerna använder för information och kommunikation i Sverige, ska nu kunna sökas av andra aktörer, till exempel företag och universitet. Även i denna fråga fick alliansen kritik av det rödgröna blocket.

Christer Holm (M) menade dock att trots att man konkurrensutsatt informationsanslaget så trodde han att många enskilda organisationer skulle klara sig bra.

Hans Linde (V) ansåg att för att se de biståndspolitiska skillnaderna mellan blocken måste man gå bortom ”den allmänt hållna retoriken” och se vilken biståndspolitik som faktiskt förs:

- Alla partier säger att de ska arbeta med jämställdhet. Samtidigt har den borgliga regeringen skurit ner stödet till frivilligorganisationer och FN-organ som just arbetar med kvinnors rättigheter. Alla sju partier säger att det är viktigt med ägandeskap, men nyss hörde vi Christan Holm säga att "vi ska bestämma vilken ekonomisk modell man ska ha i Syd", sade Hans Linde (V).

Bodil Ceballos (MP) var inne på samma linje som Hans Linde (V):

- Det låter som att vi är överens med alliansen. Men om man lyssnar på biståndsministern Gunilla Karlsson säger hon helt andra saker. I budgeten har ni med miljö och klimat som en av de tre pelarna i biståndspolitiken, ändå säger Sverige säger ja till ett jättelån till ett fossilt kraftvärmeverk i Sydafrika. Allt bistånd ska vara klimatsäkrat.

Alliansen å sin sida kunde inte se några stora biståndspolitiska skillnader mellan blocken. Christian Holm (M) nämnde dock en tydlig skiljelinje; alliansen anser att bistånd måste kompletteras med fungerande marknadsekonomi och handel, vilken inte är de rödgrönas åsikt.

Svenskt bistånd har internationellt gott rykte

Sista delen av hearingen ägnades åt frågor från publiken som främst bestod av representanter från folkrörelserna. En fråga där partierna var rörande överens var frågan om bistånd hjälper eller stjälper. Samtliga partier var positiva till bistånd:

- När jag har varit ute och rest har jag sett att svenskt biståndsarbete har gott rykte, och det tycker jag svarar på frågan., sa Bodil Ceballos (MP), och fick medhåll av Rosita Runegrund (KD):

- När jag var i Angola förra året fick vi många frågor om ”Varför kan inte Sverige göra det som ni gjorde förut?”. Det var ett stort utbildningsprojekt, som drevs där i slutet av 1980-talet och som man nu kan se har gett bra resultat.

En annan fråga till partierna från publiken handlade om vad partierna kommer att göra för att skapa förutsättningar för att de svenska organisationerna tillsammans med sina partners, ska kunna delta i den globala debatten om biståndets villkor och finans- och handelspolitiken. Hans Linde (V) menade att en av de stora utmaningarna är att mycket av debatten sker väldigt slutet. Han ansåg det därför viktigt att flytta ut G8 - och G7 - debatten till FN där det finns större möjligheter för frivilligorganisationer och utvecklingsländer att delta.

En av åhörarna tog upp frågan om svensk vapenexport. Ungefär ett års militära utlägg motsvarar cirka 800 års budget för FN, berättade hon, och bad samtliga partier kommentera detta:

- Vad gäller militärutgifter så är jag själv faktiskt mer vänster. Min personliga åsikt är att det är en skam att den svenska vapenexporten ökar, sade Rosita Runegrund (KD) och fick medhåll av Anita Brodén (FP):

- Jag känner också en väldig frustration kring den svenska vapenexporten. Det är fredsinsatser som är viktiga.

Hans Linde (V) påminde alliansen om att den borgerliga regeringen faktiskt arbetat internationellt för att ändra biståndsreglerna för att kunna använda bistånd till militära insatser. Han ansåg att det behövs en omfördelning från militära resurser till biståndsinsatser. 

Även frågan om sänkningen av informationsanslaget till organisationerna, som kritiserats starkt av folkrörelserna själva, togs upp av åhörarna. Minskningen av anslaget med 58 procent i år har tvingat de enskilda organisationerna att både säga upp personal samt att lägga ner organisationstidningar. Även i denna fråga hade blocken delade meningar:

- I de nedskärningar som har gjorts så har bidragen till enskilda organisationer minskat mindre än på andra delar. Det är ett tydlig val vi har gjort. Vi har prioriterat fattigdomsbekämpning före informationsanslaget, sade Christian Holm (M). 

- Ska vi ha ett bistånd av hög kvalité ska vi ha en biståndsdebatt av hög nivå, där olika åsikter kommer upp till ytan och möts. Därför är det allvarligt med nedskärningar av infoanslaget och införande av egen avgiften, debatten blir lite tystare och då blir det svenska biståndet lite sämre, menade Hans Linde (V).

Sista frågan från publiken handlade om vilka biståndspolitiska vallöften partierna kunde ge. Christer Holm (M) ville inte ge några särskilda vallöften. Hans Linde (V) ville inte heller lova något, men berättade vad man kunde förvänta sig av de rödgröna: en utvecklingspolitik där de enskilda organisationerna får spela en större roll, mer resurser till informationsarbete, att egeninsatsen på informationsinsatser tas bort samt att egeninsatsen på det vanliga utvecklingsarbetet kommer att ligga kvar på 10 procent.

- Man kan också med säkerhet förvänta sig att man inte får en biståndsminister som står i TV-studio efter TV-studio och misstänkliggör frivilligorganisationernas viktiga arbete, avslutade han.

IRMA NORRMAN