Vid ingången till 80-talet ledde den tyske socialdemokraten Willy Brandt en nord/syd-kommission, i vilken också Olof Palme deltog. Kommissionen lade fram ett program för en ny ekonomisk världsordning, och en huvudtanke var att stärka utvecklingsländernas ställning ekonomiskt och socialt.

I början av 1995 lade Kommissionen för globalt samarbete, vars ena ordförande var Ingvar Carlsson, fram rapporten Vårt globala grannskap. I rapporten skrevs: ”Globaliseringsprocessen riskerar att vidga klyftan mellan rik och fattig. En sofistikerad, globaliserad, allt mer välmående värld existerar för närvarande vid sidan av en utslagen global underklass.”

För att skapa ett bättre och effektivare globalt ledarskap på de ekonomiska och sociala områdena föreslog kommissionen att det skulle etableras ett ekonomiskt säkerhetsråd. Det förslaget motarbetades av USA.

Ingvar Carlsson inledde med att ställa frågan varför så få viktiga beslutsfattare tog situationen på allvar innan finanskrisen bröt ut. Finansmannen George Soros var en av de få som varnade, och Tysklands förre förbundskansler Helmut Schmidt varnade för ”rovdjurskapitalism”.

-  Den ideologiska nyliberalismen som formades under Reagans och Thatchers tid vid makten på 80-talet hade som mål också att krossa den sista bastionen av vad de såg som ”gammaldags tänkande”, nämligen den svenska socialdemokratin. Marknaden tog över, och politiken trängdes tillbaka. Kommunismen, som måste skarpt fördömas, och dess misslyckande användes också mot socialdemokratin. Nyliberalismen har åstadkommit mycket skada på den reala ekonomin och vad beträffar fattigdomsbekämpning och miljön.

- Internationella socialdemokratin klarade inte av att stå emot nyliberalismen. En rad socialdemokratiska partier och regeringar tvingades på reträtt på 80-talet. Socialdemokratin pressades tillbaka av nyliberalismen.

Få motröster bland nationalekonomer

- Jag är besviken på dagens nationalekonomer som bidrog till att förstärka krisen. Det har bara funnits några få motröster inom kåren, som Paul Krugman och Joseph Stiglitz. Keynes med sina kontracykliska teorier, vår Stockholmsskola av ekonomer på 30-talet och LO-ekonomerna efter andra världskriget gav viktiga bidrag till en framgångsrik ekonomisk politik också i praktiken

- Jag tycker att media alltför litet ägnat sig åt kritisk granskning, och inte lyft fram riskerna med nyliberalismen och marknadsekonomin.

-  I den internationella kommissionsrapport 1995 ”Vårt globala grannskap”  som jag var med om att utarbeta lyfte vi bland annat fram värderingarna, ideologin   och föreslog ett ekonomiskt säkerhetsråd, eftersom vi ansåg det behövdes en internationell mötesplats för att diskutera ekonomiska problemen, parallellt med FN som mötesplats som gjort det möjligt att undvika ett tredje världskrig.

De som särskilt tryckte på behovet att inrätta ett ekonomiskt säkerhetsråd var en amerikansk republikansk senator och Jacques Delors, tidigare chef för EG-kommissionen, som ansåg att det behövdes ett mera representativt organ än G7-mötena. Allmänt sett möttes förslaget med överseende kommentarer och gick inte att genomföra. G20-mötena har senare format sig till något av den mötesplats vi tänkte oss, men många länder är inte representerade där.

- Det gäller att inte bara kritisera nyliberalismen, utan att även kunna presentera nya visioner, sammanfattade Ingvar Carlsson.

Gun-Britt Andersson, tidigare socialdemokratisk statssekreterare, har suttit i en internationell utredning som tagit upp frågan om de viktigaste globala gemensamma nyttigheterna. Utredningen kom fram till sex huvudområden – bekämpa smittsamma sjukdomar, åtgärder mot klimathotet, finansiell stabilitet, handel, fred och säkerhet samt kunskaper.

Mats Karlsson, avdelningschef vid Världsbanken, ansåg att det trots den ekonomiska krisen ändå finns tre fenomen som gör att man kan se ljusare på framtiden.

- För det första att vi nu har en annorlunda värld med en enorm demokratisering inom en ny ung generation med stöd av information och kunskaper som sprids via internet. För det andra har inte fattigdomen försvunnit, men länder som Kina, Indien, Brasilien och Mexiko har visat hur man kan göra för att bli av med fattigdomen. Och det handlar inte bara om bistånd. Arbetslösheten är det största slöseriet. Och vi måste föra fram jämställdheten som vår tids viktigaste utvecklingsfråga.

- Arbetslösheten tenderar att bita sig fast vid konjunkturuppgångar och de sociala effekterna biter sig fast länge, inflikade kvällens samtalsledare Carl Tham.

Institutionerna för svaga

-  Dagens institutioner är för svaga. Vi måste skapa institutioner som kan hantera gemensamma, ömsesidiga beroenden, och det var det ”Vårt globala grannskap” handlade om. Vi måste skapa ”forum”. Det räcker inte med FN, Internationella valutafonden, IMF, Världsbanken och regionala organ. G20 är ett sätt, men det är inte säkert att det är den optimala formen.  Vi måste bygga upp trygghetssystem som medverkat till produktivitetsökningar i länder som Sverige. I USA saknar människor sociala skyddsnät, avrundade Mats Karlsson.

Siste inledaren Leif Pagrotsky, riksdagsman, vice ordförande i Riksbanksfullmäktige och tidigare statsråd sa:

-  Det viktigaste med G20-mötet är att stats- och regeringschefer träffas för att uteslutande diskutera ekonomiska frågor, och att det inte enbart är finansministrarna som gör det. Mötet i London verkar ha fel fokus. Ekonomierna är i kris och rasar rakt utför. Alla prognoser är svagare än förra året. Konjunkturinstitutet presenterar idag en prognos som pekar på att BNP i Sverige minskar med 3,9 procent i år. 100 000 fler personer är nu arbetslösa jämfört med situationen på valdagen 2006. Ungdomsarbetslösheten är 24 procent. (Dagen efter seminariet presenterade finansminister Anders Borg regeringens nya prognos som indikerar en minskning med 4,2 procent och en arbetslöshet på 8,9 procent i slutet av året, och arbetslösheten väntas öka till 12 procent 2011, artikelförf. anm).

- De träffas inte för att släcka elden och duckar för dagens stora fråga. Det är beklagligt att man inte vill diskutera det USA vill, nämligen efterfrågekollapsen.

-  Finns det utrymme för en ny världsordning? Den gamla har kollapsat och finns inte längre kvar. Vad kommer i stället? I 25 års tid har staten inte setts som lösningen på problemet, utan som problemet självt. I krisen sker nu en uppgradering av statens roll och politiken.

-  Det råder ett politiskt vakuum. Jag ser inte några organiserade vänsterkrafter som kan fylla upp arenan. Inte Socialistinternationalen, och socialdemokratin i Västeuropa är för svag. Och det finns socialdemokratiska partier som är lika högerorienterade som anglosaxarna.

-  EU skulle kunna vara en bättre kraft med större roll för staten bland medlemsländerna som också tar ansvar för välfärdssystem och a-kassa - till skillnad från t ex Kina - och när USA kommit bort. Men jag är besviken på EU. EU har inte tagit initiativ och varit frånvarande på den globala arenan.

-  Det finns en mötesplats, IMF, som har uppgiften att sköta krisens problem, men inte gjort det. USA och Västeuropa får bägge ta åt sig av kritiken. Det har saknats legitimitet och respekt, avslutade Leif Pagrotsky sin kritiska granskning.

Ingvar Carlsson sa till slut att inget är givet, men att han ändå är mera optimistisk än Leif Pagrotsky.

- Nyliberalismen har diskrediterats. Det går att tro på politikens möjligheter och återkomst.

GUNNAR LASSINANTTI