Hammarberg har tidigare varit generalsekreterare för Palmecentret, Svenska Rädda Barnen och Amnesty International samt varit ambassadör för mänskliga rättigheter vid utrikesdepartementet.

Hur ser du på att Obama blivit USA:s president ur MR-synpunkt? Guantanamolägret stängs, men minnena av Bushadministrationens usla MR-politik lever ännu.
- Bushadministrationen var en fullständig katastrof när det gäller mänskliga rättigheter - i USA och internationellt. De interna dokument som nu publicerats visar att systematisk och brutal tortyr var godkänd från allra högsta ort och enligt min mening borde nu ett juridiskt ansvar utkrävas av dessa personer, inklusive försvarsminister Rumsfeld.
- President Obama demonstrerade sitt avståndstagande från den förda politiken genom att redan på sin första dag i Vita huset förbjuda tortyrmetoder, stänga de hemliga förhörsfängelserna och förbereda stängningen av Guantanamo. Detta var oerhört viktigt. Däremot har han inte, åtminstone inte hittills, velat tillsätta en sanningskommission om MR-kränkningarna. Han vill se framåt, säger han, vilket är förståeligt. Men all erfarenhet säger att det är nödvändigt i sådana lägen att rensa upp i det förflutna. Det gäller ju att göra absolut klart att tortyr aldrig - inte ens i kampen mot terrorismen - är tillåten.

Som utrikesminister var Hillary Clinton tystlåten om MR-frågor vid sitt första besök i Kina. Inte heller verkar MR-frågorna stå högt upp på dagordningen i USA:s kontakter nu med Ryssland. Tidigare har Obama menat att turkars massmord på armenier 1914-1915 ska kallas massmord. Vid sitt besök nyligen i Ankara och Istanbul var han tyst om detta. Vad är dina kommentarer?
- Det är för tidigt att dra slutsatser om detta. Tyst diplomati kan i vissa lägen vara motiverad - på villkor att den senare redovisas. Det viktiga är trots allt resultaten. De nyrekryteringar som nu görs till det amerikanska utrikesdepartementet bådar i själva verket mycket gott för att det verkligen blir en omsvängning i den amerikanska utrikespolitiken.

Du är en av de främsta kännarna av folkmordet i Kambodja 1975-1979 då 1,7 miljoner människor bedöms ha fått sätta livet till. Först nu börjar en rättsprocess om illdåden. Har den någon betydelse 30 år efter handlingarna begicks?
- Jo, den rättsprocessen har betydelse. Det handlar om en av vår tids värsta förbrytelser, brott mot mänskligheten. De kan inte gå ostraffade. Självklart hade det varit bättre om rättegångarna startat tidigare. Det har ju gått trettio år och flera av de mest skyldiga har dött. Men även så långt efteråt är det viktigt att fullfölja processen. Ansvaret måste officiellt bekräftas, offer och överlevande måste få upprättelse och nästa generation en saklig, faktisk information om denna mänskliga katastrof i deras egen närtid.

Hur ser du på framtiden för Internationella brottsdomstolen, ICC, respektive olika särskilda tribunaler som hittills satts upp rörande folkmord och krigsförbrytelser i forna Jugoslavien och Rwanda?
- Tribunalerna om forna Jugoslavien och Rwanda måste förstås fullfölja sina uppgifter. Tids nog måste det göras en utvärdering om hur de fungerade, inklusive misstagen, och den borde också inbegripa de "blandade" (nationellt/internationellt) processerna i främst Kambodja och Sierra Leone.
- Meningen är förstås att ICC ska utvecklas till den helt unika internationella brottsdomstolen kring folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Men det kräver att USA ändrar hållning och ansluter sig till systemet eller åtminstone upphäver de bilaterala avtalen med ett drygt fyrtiotal länder om att just amerikaner inte kan föras inför den domstolen.
- Samtidigt behövs en prövning hur det internationella samfundet kan stödja nationella rättsprocesser när det gäller sådana förbrytelser. De internationella tribunalerna har ju blivit nödvändiga då de nationella systemen av politiska eller andra skäl inte fungerade. Idealet vore att sådana processer genomfördes i de länder där brotten begicks; där skulle den utbildande effekten bli större. Men det skulle kräva ett internationellt stödsystem som vi inte har idag.

Nyligen läste vi den nya statistiken om utkrävda dödsstraff under fjolåret. Kina toppar listan. I Europa har ett dödsstraff utkrävts i Vitryssland. Vad är din kommentar?
- En av de stora framgångarna har varit att Europa stoppat avrättningarna. Som du säger är det bara Vitryssland som genomför juridiska avrättningar (vilket är ett av hindren för det landet att komma in i Europarådet). Ryssland har ännu inte avskaffat straffet i lagen men respekterar ett moratorium. FN:s generalförsamling antog i höstas en utmärkt resolution om ett internationellt moratorium. Det går åt rätt håll, men i Kina fortsätter avrättningarna liksom i bland annat Pakistan, Iran och Irak. Också här är USA ett problem. Det faktum att Bushadministrationen drev igenom dödsstraff i Irak (det fanns motståndare till det, bland annat president Talabani) var mycket negativt.

Tortyr används ännu i många länder. Vad kan man göra åt detta?
- Det är viktigt att tortyrmetoderna i kampen mot terrorismen avslöjas i botten. Det europeiska samarbetet med den amerikanska säkerhetstjänsten måste klarläggas, fortfarande är det mycket som sopats under mattan. Ett pinsamt exempel är Sveriges vägran att redovisa samarbete i samband med deportationen av Ahmed Agiza och Mohammed Elzary till egyptisk tortyr under CIA:s överinseende i december 2001. Utan en ordentlig uppstädning efter de årens kränkningar från demokratiernas sida kommer det att bli svårt att få ett stopp på tortyren globalt.

Kvinnors rättigheter är förtrampade. Våldtäkt som vapen används inte bara i Darfur och Demokratiska Republiken Kongo, utan i totalt 51 länder pågår strukturellt sexuellt våld. Vilket är din kommentar?
- Jo, mycket återstår i kampen för kvinnors mänskliga rättigheter. Även i Europa har vi kvinnomisshandel, löneskillnader och "glastak" i form av karriärdiskriminering och begränsat politiskt inflytande. Globalt vet vi att fattigdomen och Hiv/aids i hög grad handlar om kvinnors rättigheter, de är i hög grad kvinnofrågor. Demonstrationer av modiga kvinnor i Kabul nyligen mot en lag som legaliserade våldtäkt var en tankeställare. Vad kan vi konkret göra för att stödja rörelser som stödjer kvinnors rättigheter? Hur kan vi stödja dem utan att det uppfattas som kulturimperialism och därför kanske skadar kvinnors kamp? Sådana frågor måste vi diskutera vidare.

FN:s barnkonvention följs bristfälligt. Vad bör göras för att förbättra efterlevnaden?
- Det görs framsteg i arbetet för barns rättigheter. Jag måste säga att FN:s barnorganisation UNICEF bidragit mycket, men självklart behövs mycket mer och igen handlar det om attityder. Vi måste säkerställa att barnfrågorna inte behandlas som välgörenhet utanför politiken. Gärna partipolitisk enighet men inte till priset att barnfrågorna avpolitiseras. I stället bör de prioriteras i politiken, också i budgetsammanhang.

Ett uttryckssätt säger att minoriteter är våldets första offer. Vad är din kommentar? Vad kan göras mot det?
- Det är i många fall så. Jag läste just en EU-utredning om romer som drabbas mycket av rasistiskt våld och andras kriminalitet. Samtidigt visade undersökningen att romer inte anmäler sådana kränkningar därför att de inte tror att det skulle hjälpa dem. Det är viktigt att särskilda insatser görs för att säkerställa att polis och rättsväsende fungerar också för minoriteter.
- En sak till - vi har i Europa idag ett verkligt problem med främlingsfientlighet. Rena hatbrott förekommer i skrämmande omfattning i Ryssland, Ukraina men också i en rad västeuropeiska länder. Vad göra? Viktigt är en kristallklar position av ledande politiker och upplysning, upplysning, upplysning.

Har du några andra kommentarer om MR-situationen? I Europa? I världen?
- Jag skriver om MR-problem i Europa varannan måndag på www.commissioner.coe.int Ett tema är att vi européer inte har anledning till skryt och självbelåtenhet. Mer självkritik skulle dessutom göra vårt internationella arbete för mänskliga rättigheter mer trovärdigt.

GUNNAR LASSINANTTI