Eliminating Nuclear Threats är titeln på en kommissionsrapport sponsrad av Australiens och Japans regeringar som har ledande ambitioner på nedrustningens område i världen.
 Rapporten 1) presenterades vid ett välbesökt seminarium i ABF-huset som inleddes och avslutades av Sverigeambassadörerna för Australien och Japan.
-Det är den mest välskrivna av alla kommissionsrapporter som givits ut om kärnvapennedrustning, värderade generöst Henrik Salander, ordförande i Middle Powers Initiative, tidigare svensk nedrustningsambassadör och generalsekreterare i Kommissionen om massförstörelsevapen, WMDC, populärt kallad Blixkommissionen.

Ämnen som behandlas i rapporten är existerande kärnvapenländer, nya kärnvapenländer, kärnvapenterrorism, risker förenade med fredlig användning av kärnenergi, gör en nollösning (zero option) tänkbar, ickespridning, stärk ickespridningsfördraget - NPT, förbjud kärnvapentester, begränsa tillgången till klyvbart vapendugligt uran och internationalisera kärnbränslecykeln. Förslagen är inte enbart adresserade till den annalkande FN:s konferensen om NPT, utan delas upp i kortsiktiga, medellångsiktiga och långsiktiga förslag.

Många kommissionsrapporter har redan presenterats tidigare i ämnet. Varför också denna rapport och nu frågar sig kommissionen inledningsvis och svarar själv:
-Kärnvapen är det mest inhumana vapnet någonsin i mänsklighetens historia; 
- Så länge som någon stat innehar kärnvapen kommer också andra stater att vilja skaffa sig dessa;
- Att bibehålla status quo är ingen lösning;
- Det har funnits många viktiga kommissioner och rapporter av paneler, forskningsinstitut och tankesmedjor  som har behandlat frågorna; vad som gör denna rapport utmärkande är förhoppningsvis dess tidslöshet och bredd;
- Med det nya politiska ledarskapet  i USA och Ryssland, som är seriöst intresserade av nedrustning, har nya möjligheter öppnats.

Ursprungliga kärnvapenstaterna måste nedrusta
Hans Blix, ordförande för ”Blixkommissionen” som presenterade sin rapport 2006, nämnde i sitt inlägg att de fem ursprungliga kärnvapenstaterna måste nedrusta, behov finns att stärka det fullständiga provstoppsavtalet, Iran och Nordkorea måste utsättas för starka påtryckningar och att en kärnvapenfri zon behövs i Mellanöstern, och att det är svårt att uppnå detta.

 USA har ändrat sin inställning med Obama som president, men det behövs också att Ryssland ändrar sin säkerhetspolitiska doktrin som på senare tid uppgraderat kärnvapens roll. Det är dags att komma från den dubbelstandard som tillämpas, där man trots tydliga föreskrifter i NPT ser mellan fingrarna med vissa länders innehav eller ambitioner vad gäller kärnvapen, medan kraven på andra är högre enligt fördragets bokstav. Att inte vara först om att använda kärnvapen (No first use) är en doktrin som bör återaktualiseras.  En bättre verifikationsregim och framtvingande åtgärder kommer att krävas om framgångar ska kunna säkras, hävdade Hans Blix.

De som har och inte har
Rolf Ekéus, ordförande i Sipri, ansåg att NPT handlar om förhandlingar mellan dem som har och dem som inte har kärnvapen. Det går inte ihop att kärnvapenstater behåller sina kärnvapen och att icke-kärnvapenstater förutsätts avstå från samma vapen utan motprestationer.  Ekéus påstod själv att han ändå var mer optimistisk än Hans Blix om utfallet av den kommande NPT-konferensen.

- Avskräckningen måste ges upp, doktrinen om kärnvapenavskräckning är obsolet. Israel har inget behov av kärnvapen. Tidsfaktorn har också en betydelse för om framsteg kan uppnås eller inte, sa Rolf Ekéus, som menade att den nya kommissionsrapporten förbigår problemet med avskräckningen, och att Canberrakommissionens rapport sponsrad av en tidigare australiensk Labourregering som lades fram 1996 har varit allra klarast i sina förslag av alla kommissioner som lagt fram rapporter under senare decennier.

Henrik Salander bedömde att efter en tidigare optimism med Obama som ny president och hans tal i ämnet är pessimismen på väg tillbaka när FN:s översynskonferens i New York i maj närmar sig. Det har gått grus i förhandlingarna när det gäller USA:s återanslutning till det fullständiga provstoppsavtalet och Start-förhandlingarna om ytterligare nedskärningar av USA:s och Rysslands strategiska kärnvapenarsenaler, menade Salander.

De ursprungliga kärnvapenstaterna måste ändra hållning
-De fem ursprungliga kärnvapenstaterna sänder fel signaler genom att inte börja nedrusta. Det blir inga framsteg i New York om inte de ursprungliga kärnvapenstaterna ändrar sin hållning. NPT-regimen hotas genom kärnvapenländernas bristfälliga engagemang för nedrustning.  En del stater har ändrat sitt beteende till följd av att inga framsteg gjorts. Om översynskonferensen ska kunna bli framgångsrik krävs att någonting nytt uppnås rörande kärnvapenfrågan i Mellanöstern. Man kan fråga sig om ingen överenskommelse är bättre än en pragmatisk, svag kompromiss under den kommande översynskonferensen.  Samtidigt gör NPT-regimen skillnad, och det vore allvarligt om den försvagas.

(Efter  seminariet har dock förhandlingsklimatet mellan USA och Ryssland ånyo förbättrats. Den 9 april skrev presidenterna Barack Obama och Dmitrij Medvedev under ett avtal i Prag som begränsar vardera lands innehav av strategiska kärnvapen till 1550, vilket är en minskning med cirka en tredjedel.)

Ifrågasätt avskräckningen
- Avskräckningen är basen för kärnvapenländernas hot, och den måste ifrågasättas. Icke-kärnvapenländer reagerar med att ”vi kan också komma att behöva kärnvapen”.
- Vi får hoppas på en del framsteg och minskning av kärnvapenstyrkorna. Det långsiktiga målet är eliminering av kärnvapnen, men möjligheten att få till stånd en konvention som förbjuder kärnvapen, NWC, ligger många år in i framtiden, framhöll Henrik Salander.

En annan utmaning som Salander nämnde är uppgörelsen mellan USA och Indien om kärnteknologiskt samarbete som ger Indien tillgång till avancerad kärnteknologi samtidigt som landet inte undertecknat NPT-fördraget.  Salander bedömde vidare att Ryssland kommer att agera försiktigt gentemot USA, men har ett gemensamt intresse med USA om att inte ge kärnvapen till andra länder.

Sammanfattningsvis tyckte Henrik Salander att utsikterna ändå är bättre inför årets översynskonferens jämfört med motsvarande misslyckade konferens 2005.  Faktorer som kan tala för det är Obamas tal med en omvärdering av kärnvapnens roll vid Natos toppmöte i Prag under våren 2009, Blixkommissionens rapport och dess förslag samt FN:s säkerhetsråds toppmöte i ämnet i september 2009 och den resolution som då antogs.

Sveriges agerande inför översynskonferensen
Frågan om vad Sverige gör inför översynskonferensen under den borgerliga alliansregeringen togs också upp under en frågestund. Utrikesminister Carl Bildt har tillsammans med sin polske kollega Radek Sikorski i en artikel (New York Times 2010-02-10) föreslagit att alla taktiska kärnvapen i Europa ska avskaffas, vilket rönt uppskattning bland annat inom svenska fredsrörelsen. I övrigt är tveksamheten stor rörande regeringens handlande, som tyder på passivitet, både som ordförandeland i EU andra halvåret 2009 och som ursprungligt initiativland 1998 till Ny Agenda-koalitionen, NAC, som sedan dess drivit de mest långtgående nedrustningsförslagen inom FN-systemet. Enligt Rolf Ekéus har svenska regeringen försuttit flera tillfällen att ”pusha” frågorna framåt under förberedelsearbetet inför den kommande konferensen i New York.

GUNNAR LASSINANTTI

Inför FN:s NPT-konferens har förre statsministern Ingvar Carlsson, tidigare utrikesministrarna Karin Söder och Hans Blix, samt Sipris ordförande Rolf Ekéus presenterat en debattartikel i Dagens Nyheter 11 april 2010 under rubriken ”Dags att förverkliga visionen om en kärnvapenfri värld.”

1) Eliminating Nuclear Threats. A practical Agenda for Global Policymakers.
Gareth Evans and Yoriko Kawagashi, co-chairs. Report of The International Commission on Nuclear Non-proliferation and Disarmament (Canberra, 2009, 294 sidor).