Ända sedan folkomröstningen 1994 har den politiska debatten om EU dominerats av en polariserad ja/nej-debatt. Valresultatet kan innebära att en 15-årig parentes i det avseendet nu har kommit till en ände, och att medlemskapstanken nu omfattas av en bredare majoritet av folket.

En opinionsundersökning som statsvetaren Sören Holmberg och hans team vid Göteborgs universitet presenterade nyligen visar att svenska folket i ett klart flertal numera är för medlemskapet. - EU-motståndet har nötts ned, enligt utredarna. Svenskarna har övertygats om att freden, ekonomin, miljön och brottsbekämpningen kräver ett europeiskt samarbete.

Valdeltagandet ökade från 38 till 44 procent, obetydligt högre än i EU-området i sin helhet med 43 procent, men ligger klart lägre än i riksdagsvalen.

Luxemburg, Belgien, Malta, Italien och Danmark hade det högsta valdeltagande med 91, 90, 79, 66 respektive 60 procent. Sämst var valdeltagandet i Slovakien, Litauen, Polen, Rumänien, Tjeckien och Slovenien med 20-30 procent. I de nya medlemsländerna från Östeuropa låg röstandet i botten.

För första gången i ett svenskt Europaval dominerades valkampanjen också av relevanta Europafrågor, och inte företrädesvis av svensk inrikespolitik, möjligen med undantag av debatten om jobben och den ekonomiska krisen som i mycket fick karaktären av inrikes duell mellan regeringen och oppositionen. Framträdande debattfrågor har varit fildelning, europeisk sjukvård, arbetsmarknad och klimat.

Efter en svag start på valkampanjen skedde en betydande skärpning och förbättring under de tre sista veckorna före valet. Och det gäller olika aktörer som partierna, kandidaterna själva, media och allmänheten/väljarna.

De gröna och populister gick framåt

Den allmänna bilden från medlemsländerna är att både etablerade och populistiska partier gått framåt. De senare fiskar i EU-kritiska stämningar som antiimmigration, antietablissemang, antiislamism och motstånd mot minoriteter som romer. I Sverige gick Sverigedemokraterna framåt, men hamnade under valspärren 4 procent med sina 3,3 procent av rösterna och förblir orepresenterat ännu denna gång. Motsvarigheterna Sannfinnarna i Finland, Independence Party i Storbritannien och liknande partier i Nederländerna, Österrike, Ungern, Lettland och Bulgarien tog sig in i Europaparlamentet.

Miljöpartierna, de gröna har genomgående gjort goda val, så också i Sverige. Det markerar miljö- och klimatfrågans stora betydelse för medborgarna.

Folkpartiet fick en stor framgång med karismatiska Marit Paulsen som dragplåster och "kryssningsdrottning" i det svenska valet. Personröstningen får större genomslag än vid riksdagsvalen. Denna gång kryssades Alf Svensson (kd) och Anna Maria Corazza Bildt (m) in och förbi kandidater som placerats högre på partilistorna.

Den stora svenska uppstickaren denna gång är enfrågerörelsen Piratpartiet som koncentrerar sig på fildelnings- och integritetsfrågor och också vunnit över röstande från de större partierna, socialdemokraterna och moderaterna. Förra gången Junilistan, nu Piratpartiet. Vem blir uppstickaren nästa gång? Troheten mot de etablerade partierna är mindre än i riksdagsvalen då regeringsmakten står på spel vilket gynnar de större partierna.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna fick exakt lika stor andel av rösterna som förra gången, eller 24,6 procent. Det kan bara betecknas som en framgång, om en jämförelse görs med opinionsläget i landet månaderna före valet. Valorganisationen har fungerat bättre än vid förra Europavalet som platsar i kategorin socialdemokratins allra sämsta valkampanj någonsin. Särskilt oroväckande för socialdemokraterna är det urusla valresultatet i Storstockholm, och också den nedåtgående tendensen i de övriga storstäderna Göteborg och Malmö.

Gapet till moderaterna, nu med på nära sex procentenheter, hölls.

Mönstret hur regerings- respektive oppositionspartier klarat sig är skiftande. I Storbritannien gjorde Labourpartiet ett katastrofval. European People's Party, EPP, med höger-center orientering förstärkte sin ställning som största blocket med 263 av 736 europaparlamentariker. Det näst största blocket, Party of European Socialists, PES, gjorde ett sämre val och minskade till sammanlagt 161 europaparlamentariker. Det kan försvåra möjligheterna att bedriva vänsterpolitik inom EU parat med det faktum att de flesta regeringarna i EU-länderna har höger-center profil.

Nu inleds förhandlingar mellan partiblocken om olika poster i Europaparlamentet. Valresultatet bedöms borga för att den sittande höger-center ordföranden i EU-kommissionen, portugisen José Barroso kommer att omväljas för ännu en period på denna post.

Sverige som EU-ordförande

Sverige går på som EU-ordförande 1 juli med ekonomiska krisen och klimatfrågan högst upp på dagordningen. Om irländarna säger ja i sin nya folkomröstning kan Lissabonfördraget slutligt bli antaget under perioden. Det underlättar en fördjupning av samarbetet på vissa områden och EU:s fortsatta utvidgning. I det senare avseendet verkar nu nya kandidatlandet Island kunna inta en tätplats bland de nya kandidaterna, även före Kroatien. Sverige med en positiv syn på Turkiets medlemskap kommer att få stora besvär med att driva den turkiska frågan vidare.

Det är övermaga av moderaterna att kräva inrikespolitisk borgfred under ordförandehalvåret som avslutas mindre än ett år före nästa nationella val. Förhållandet mellan regering och opposition med den senares granskning av den föregående måste fortsätta på normalt sätt, dock med betoning på viktigare frågor där meningsskillnader råder.

Det är sant att Göran Persson slapp kritik under den förra svenska ordförandeperioden 2001, vilket bidrog till att lyfta imagen av honom från företrädesvis budgetsaneraren till statsmannen med viss internationell framtoning. År 2001 var Sverige mer oprövat som EU-medlem och opinionsstödet nationellt klart sämre. Det gör skillnaden i utgångspunkterna för de bägge ordförandeperioderna.

Det är hög tid att starta den svenska politiska debatten om vilka frågor det svenska ordförandeskapet särskilt bör driva. Den nya Östersjöstrategin som lanserats i dagarna är bara en fråga.

Jämställdhetsfrågor, relationerna till Ryssland, Mellanösternpolitiken, beslutsamma åtgärder mot våldtäkt som vapen, en progressiv och pådrivande hållning inför FN:s översynskonferens om ickespridningsfördraget, NPT, och förbud mot klustervapen är andra frågor som borde tillhöra den prioriterade dagordningen.

GUNNAR LASSINANTTI