En dryg månad före valet till Europaparlamentet har en grupp vid Göteborgs universitet under ledning av professor Sören Holmberg presenterat sin årliga opinionsundersökning om svenskarnas attityder till EU (www.sieps.se Europapolitisk analys; nummer 4-2009). Stödet uppges nu vara större än tidigare under den svenska medlemskapsperioden.
Hösten 2008 var 48 procent av svenskarna för medlemskap och 26 procent emot enligt undersökningen. 1995 - första året Sverige var medlemi EU - gav motsvarande undersökning motsatt resultat, 36 procent för och 49 procent mot medlemskap. Gruppen osäkra har ökat under perioden från 15 till 26 procent. En möjlig förklaring kan vara att frågan inte är lika polariserad - och kanske inte heller lika engagerande - som tiden närmast efter den svenska folkomröstningen om medlemskap i november 1994.
Åsikten att Sverige bör lämna EU har mest stöd bland kvinnor, medelålders, lägst utbildade, arbetare, jordbrukare, personer som bor i mindre orter och på landsbygden samt som står längre ut på vänsterskalan politiskt. Mest positiva är män, de äldsta, högutbildade, högre tjänstemän, företagare, storstadsbor och personer som klassificerar sig själva som politiskt högerorienterade. Bland socialdemokrater och folkpartister har den EU-positiva opinionen vuxit mest sedan 1994, eller med +12 respektive +11 procentenheter.
Sverige tillhör inte längre de länder som har den mest EU-negativa befolkningen.
I den senaste Eurobarometermätningen hamnar Sverige på plats 12 av EUs 27 medlemsländer när det gäller den andel av befolkningen som tycker att EU är en god sak. Holland ligger i topp och Danmark klart högre än Sverige, medan Finland och Österrike som blev EU-medlemmar samtidigt 1995 nu ligger lägre. Den minst EU-positiva opinionen finns, enligt barometern, i Storbritannien, Ungern och Lettland.
- Umgänget med och erfarenheten av EU har nött ned stora delar av motståndet, skriver Göteborgsutredarna.

Ekonomin, miljön och brottsbekämpningen förklarar omsvängningen
Orsakerna till den mer positiva opinionen kan främst sökas i ekonomin och sysselsättningen, men också i att EU har en viktig roll i brottsbekämpningen, miljön och den sociala tryggheten, enligt undersökningen.
Av dagens riksdagspartier är nu endast vänsterpartiet emot svenskt EU-medlemskap, sedan miljöpartiet efter en medlemsomröstning svängt i EU-positiv riktning under det senaste året. I det svenska Europavalet deltar flera andra starkt EU-kritiska partier som Junilistan, Sverigedemokraterna och Piratpartiet.
De flesta svenskar är fortfarande mot att införa euron, men stödet för euron har ökat något. Andelen som är positiva till att Sverige deltar i försvarssamarbetet inom EU har ökat från 37 till 45 procent mellan de två senaste opinionsmätningarna.
En uppgift som överraskar är att det "knappt existerar" något folkligt stöd för att Turkiet ska bli EU-medlem. 16 procent uppger sig stödja förslaget, 13 procent är emot och 71 procent har ingen åsikt. Samtidigt tillhör svenska regeringen och riksdagspartierna de allra mest positiva i hela EU-området till ett turkiskt medlemskap.
Utredarna ger också "ett svagt betyg till svensk politisk åsiktsbildning - inklusive partier, massmedier och väljare - för att riksdagens godkännande av Lissabonfördraget hösten 2008 hade ett mycket svagt folkligt stöd". 16 procent tyckte godkännandet var bra, 13 procent att det var dåligt och 71 procent hade ingen bestämd åsikt.
Möjligen beror det nedslående resultatet på att medborgarna finner fördraget avlägset för dem själva, komplicerat att förstå och svårt att ta ställning till.
Viktiga tankeställare för våra politiker
Resultatet av opinionsundersökningen ger partierna en hel del att fundera på inför det annalkande Europavalet - samt också såväl regeringen som oppositionen inför svenska ordförandeskapet i EU som inleds ytterligare en knapp månad därefter.
Först under den allra senaste tiden har en något mera synlig opinionsbildning kommit igång inför valet till Europaparlamentet, och media mera påtagligt börjat ta upp europafrågorna. Är det tillräckligt för att mobilisera till ett högre valdeltagande än förra Europavalets knappt 38 procent? Framförs argumenten med tillräcklig styrka? Är skillnaden höger-vänster i budskapen tydlig?
Det sistnämnda verkar krävas om särskilt socialdemokraterna - utöver behovet av en bättre insats av valorganisationen än förra gången - ska lyckas attrahera de mest kritiska folkgruppernas intresse och fler av sina traditionella kärnväljare.
Den socialdemokratiske parlamentskandidaten Göran Färm anser i en intervju att frågor som synen på hur den ekonomiska krisen ska lösas, Lavalfallet, kollektivavtalen och löntagarnas rättigheter samt klimat- och miljöpolitiken måste lyftas fram, liksom också matchen mot sverigedemokraterna och främlingsfientligheten.
Av erfarenhet tvingas ett ordförandeland i EU dels föra pågående ärendeprocess vidare, dels ta hand om akuta kriser som uppstår, men det bör också driva ett antal egna profilfrågor. Klart är att klimatfrågan får en viktig roll inför den stora internationella konferensen i Köpenhamn i december som ska ta ställning till fortsättningen efter Kyotoavtalets utgång. Än så länge verkar det oklart om svenska regeringen kommer att pusha för egna, prioriterade frågor.
Det måste finnas utrymme för fler profilfrågor som att lyfta fram jämställdhetsfrågor och beslutsamma åtgärder mot våldtäkt som vapen, en mer offensiv hållning i Mellanöstern inklusive kontakter med Gaza och Hamas, relationerna till Ryssland och EU:s Nordeuropapolitik, ratificering av förbudet mot klustervapen och att aktivt verka för Europaparlamentets progressiva resolutioner om kärnvapennedrustning inför FN:s översynskonferens om ickespridningsavtalet, NPT, nästa år.
Fredsskapande och global aktör
Vilken är Europatanken idag? Ett internt fredsskapande på vår kontinent; att vara en mer kraftfull global aktör, eller både och? Tre viktiga historiska händelser överskuggar i år vardagshandlandet i EU och andra europeiska forum. Det är 70 år sedan andra världskriget startade på vår kontinent, 20 år sedan Berlinmuren öppnades och den tidigare blockdelade kontinenten "enades" och 5 år sedan EU-15 blev EU-25 genom utvidgningen med främst ett stort antal tidigare kommunistiska länder i Öst- och Centraleuropa.
De större perspektiven talar för att Europaintresset borde vara högre i alla de länder som varit indragna i världskriget - och också i de få som lyckats hålla sig utanför. Europamedborgarnas skepsis beror bland annat på byråkratin och otroligt höga ersättningsnivåer inom EU. I samband med ett EU-seminarium för några år sedan sa Sovjetunionens förre Sverigeambassadör Boris Pankin:
- EU verkar ha blivit ett paradis för politiker och högre byråkrater.
Om inte dylik kritik hanteras på ett mer lyhört sätt är det stor risk för att drömmarna om medborgarnas och löntagarnas gemensamma Europa kommer att bli svåra att infria.
GUNNAR LASSINANTTI