Den andra frågan gällde EUs beslut om klimatmål för de olika medlemsländerna. Detta skedde samtidigt som ett globalt klimatmöte ägde rum i Poznan i Polen med sikte på det avgörande globala klimatmötet i Köpenhamn om ett år, då fortsättningen av internationella klimatprocessen efter Kyotoavtalets utgång 2012 tänks spikas. EU-länderna åtar sig att minska utsläppen av växthusgaser räknat från 1990 med 20 procent till 2020, och med 30 procent om de stora industriländerna ansluter sig till en ny klimatuppgörelse i Köpenhamn.

Även den internationella finanskrisen fanns med på dagordningen, men för denna hade EU redan vid ett separat tidigare möte tagit beslut. EU länderna lovar att genomföra ekonomiska stimulansåtgärder som motsvarar 1,5 procent av deras BNP för att möta krisen.

De flesta åtgärderna faller på medlemsländernas ekonomiska ansvar, med viss koordinering sinsemellan. Stimulanspaket för att dämpa nedgången, hålla uppe efterfrågan och sysselsättning samt statliga pengar för att rädda inhemska banker från konkurs tillhör de dominerande inslagen. Är detta slutet på nyliberalismen? Kapitalismens gränser, kortsiktighet och girighet har bjärt belysts genom finanskrisen.

Det franska ordförandeskapet inleddes tre år efter att det egna folket sagt nej till Lissabonfördraget i en folkomröstning. I ett andra varv lotsades ett nedbantat fördrag igenom franska nationalförsamlingen utan folkomröstning.

Liksom andra ordförandeskap i EU stördes det franska av oplanerade, mellankommande kriser som tvingade fram en förändrad agenda.

Georgien och finanskrisen kom emellan
Den första krisen inträffade på invigningsdagen av OS i Beijing 8 augusti, då Georgien startade ett militärt angrepp i enklaven Sydossetien som gensvarades med en massiv krigsföring från Rysslands sida.

I egenskap av EUs ordförande tvingades den franske presidenten Nicholas Sarkozy skyndsamt ingripa som medlare mellan Georgien och Ryssland. Avtalet som parterna undertecknade innehöll luddigheter – såsom ”andra säkerhetspolitiska arrangemang” som ryska sidan tolkade till sin fördel – vilket fördröjde eldupphör och en fredslösning. Konflikten har satt djupa spår mellan parterna och i det internationella samfundet för lång tid in i framtiden.

De försonliga krafterna gentemot Ryssland har dock tagit överhand inom EU, och de tidigare bordlagda förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan parterna återupptagits. Georgiens och andra länders presumtiva Natomedlemskap har skjutits på framtiden, vilket naturligtvis inte Ryssland beklagar.

Den andra krisen var den globala finanskrisen senare på hösten.

Franska prioriteringar
När Frankrike i somras gick på ordförandeskapet markerades fyra prioriterade områden:

• Invandring
• Klimatförändringar och energi
• Försvar
• Gemensam jordbrukspolitik

Försvar och jordbrukspolitik är två områden för vilka de franska prioriteringarna går stick i stäv med andra EU-länder, inte minst Sverige. Frankrike har tidigare starkast förespråkat målet om en gemensam Europaarmé, vilken har ett mycket begränsat stöd hos oss. För att understryka sin beslutsamhet har Frankrike efter 42 år beslutat att åter ingå i Natos militära samarbete. Georgienkrisen och andra faktorer innebar emellertid att positionerna knappast förändrades alls inom EUs försvarspolitik.

Inom jordbrukspolitiken har Frankrike starka egenintressen. En oproportionerligt stor andel av EUs budget går fortfarande till jordbrukssubventioner, och Frankrike är själv starkt favoriserat. Ordförandeskapet ville öppna upp för en debatt om Europas framtida jordbruk, men åsikterna i denna kontroversiella fråga går ännu starkt isär.

Klimatkrisen påverkades negativt av finanskrisen, då ”plånboksfrågorna” ryckt fram på bekostnad av miljöfrågorna i de flesta länder. Ändå är det väl på detta område franska ordförandeskapet varit mest framgångsrikt genom att uppnå ett enigt och förhållandevis långtgående beslut vid det avslutande toppmötet i Bryssel.

I den fjärde frågan – invandrings- och flyktingpolitiken – har Frankrike mötts med stor skepsis, utanför främlingsfientliga opinioner, som något av ”bocken till trädgårdsmästare”. Frankrike, och i synnerhet Sarkozy själv, har stått för en mycket restriktiv – för att inte säga direkt främlingsfientlig - flykting- och asylpolitik. Det har gjort den franska hållningen föga trovärdig, och definitivt inte som någon öppnare till en mera generös politik. De stora problemen inom området kvarstår i princip oförändrade.

En femte fråga, Medelhavsunionen, lades till listan. Ett toppmöte i frågan under sommaren innebar inget stort genombrott, men att frågan sattes högre upp på dagordningen. En koppling gjordes till den så kallade Barcelonaprocessen som varit på väg att avsomna. Det återstår ännu att se om initiativet på området får några bestående framgångar.

Franska stormaktsdrömmar
I andra frågor har franska ordförandeskapet inte uträttat någonting, och i vissa fall kanske det rentav har varit bra. Det gäller särskilt i frågan om Turkiets framtida medlemskap i EU, där Frankrike och Sarkozy har en direkt negativ och islamfientlig hållning.

I Mellanösternkonflikten har Sarkozy en proisraelisk attityd, och EUs förhållning till konflikten har varit mycket passiv. Alla kontakter med Hamas som vann det senaste palestinska parlamentsvalet har avvisats.

Aftonbladets politiske chefredaktör, Frankrikekännaren, Olle Svenning bedömer i en ledarartikel (14.12.08): – Sarkozy bär på gaullismens föreställning om ett nationernas Europa, självständiga i förhållande till EUs byråkrati och icke-folkvalda institutioner. Den franske presidenten har effektivt sopat undan den Europeiska Centralbanken och EU-kommissionen…Han litade inte på de länder som stod på tur för ordförandeskap: ”Ryggradslösa”, sa han om Tjeckien och Fredrik Reinfeldts Sverige”.

Med undantag av klimatfrågan och ekonomin kommer inte Tjeckien och Sverige att ha samma prioriteringar för sina ordförandeskap som den europeiska stormakten Frankrike. Vad detta kommer att innebära för EU återstår att se. Ett betydligt mer aktivt EU skulle behövas inte minst som aktör i den internationella politiken.

President Nicholas Sarkozy hävdar själv att franska ordförandeskapet visat prov på reaktionssnabbhet särskilt genom ekonomiska kris- och klimatbesluten.

Frankrikes stormaktsdrömmar har inte infriats denna gång. Nu väntar valen i medlemsländerna till Europaparlamentet, och de känns än så länge ungefär lika issvala som det kalla höstregnet som plågat oss en längre tid.

GUNNAR LASSINANTTI