– Vi har byggt upp ett förtroendekapital i samarbete med medborgarorganisationer i Finland och internationellt. Det ger oss möjligheter att hjälpa till att hålla processen igång med delvis samma aktörer i framtiden. Och den ”formel” vi hittat för samarbetet kan även fortsättningsvis användas av affärslivet, medborgarorganisationer, fackföreningsrörelsen och många andra aktörer, berättar han.

President Tarja Halonen och hennes tanzanianske kollega tog gemensamt initiativ till kommissionen, i vilken Tuomioja haft en framträdande roll som utrikesminister fram till mars 2007. En huvudidé har varit att samla breda kretsar av aktörer som regeringar, civilsamhället, affärslivet, internationella organisationer, forskarvärlden och media till ”ett accelererat tänkande kring global problemlösning och genomförande av globala förpliktelser”. I finska regeringen har nu det centerpartistiska statsrådet Paavo Väyrynen med ansvar för utrikeshandel och biståndsfrågor tagit hand om uppföljningen av kommissionens arbete.

Folke Sundman som arbetar för kommissionen på finska utrikesministeriet snabbskisserar att kommissionens första fas 2002 – 2005 siktade på förankring i det internationella samfundet, dialog och utredningsarbete. Den handlade om att stärka ett demokratiskt globalt ledarskap, hur finansiering kan mobiliseras och att utforma prioriterade politiska åtgärder för att stärka samhällen ”i riskzonen”. Det omfattade frågor från säkerhet, mänskliga rättigheter till utveckling och miljö. Erkki Tuomioja bidrog till att kommissionen fick ett stort genomslag. Denna fas slutade med att en större konferens ordnades i Helsingfors i september 2005.

Helsingforskonferensen ”Att mobilisera den politiska viljan” handlade om att skapa allianser och partnerskap för att bättre mobilisera de mera utvecklade länderna och utvecklingsländerna och deras resurser för att uppnå FNs milleniemål. För Syd är utrotandet av fattigdomen en viktig del av deras utvecklingsagenda. Det ökande problemet med arbetslöshet, speciellt bland unga, sätter nytt tryck på den politiska agendan. Att skapa sysselsättning och reducera fattigdom måste göras i ett sammanhang med såväl tillväxt, utveckling och miljöhänsyn som att tillhandahålla service som utbildning, hälsovård och rent dricksvatten. Viktiga frågor handlar också om att finna bättre finansieringsmöjligheter internationellt, nationellt och lokalt i samverkan mellan Nord och Syd för att uppfylla målen.

Helsingforsprocessens vänner
I den andra fasen efter konferensen i september 2005 har arbetet koncentrerats till att formulera konkreta politiska initiativ inom olika politiska teman. Dialogen mellan många olika parter har utvecklats för att identifiera problem och möjliga lösningar. Många rundabordsdiskussioner har genomförts. Ett nära samarbete sker med internationella forskningsinstitutioner. Tanzanianska regeringen har i ett rundabordsamtal i november 2006 om tillväxt och sysselsättning samlat en grupp länder ”Helsingforsprocessens vänner” som formerades redan inför Helsingforskonferensen året innan, nämligen Algeriet, Brasilien, Egypten, Indien, Kanada, Malaysia, Mexiko, Spanien, Storbritannien, Sydafrika, Ungern och Thailand.

– Vi har velat utnyttja ett nytt politiskt spelutrymme genom den infallsvinkel som den internationella debatten om hållbar utveckling ger. Det har handlat om att försöka bryta ett dödläge och få med likasinnade regeringar som representerar olika intressen, berättar Folke Sundman.

– Vi har försökt skapa nya positioner, och det har mera handlat om processen än om gemensamma beslut. Helsingforsprocessen bör leda fram till förhandlingar mellan regeringar. Det tvärpolitiska arbetet tillsammans med NGO-världen och affärsvärlden går vidare utifrån civilorganisationernas plattform som arbetats fram, fortsätter han

Vägkarta för säkerhet, utveckling och miljö i ett Nord-Syd perspektiv
En lång och brokig lista av frågor har tagits upp och en ”vägkarta” för genomförande satts upp. Den handlar om följande ämnen och har sina speciella sponsorländer: antikorruption (Finland), effektivt globalt ledarskap (Malaysia), jämställdhet mellan könen (Sydafrika), människohandel och mänsklig säkerhet (Thailand), migration (Mexiko), fattigdom och utveckling (Tanzania) främjande av kommunikations- och informationsteknologi (Egypten) och vatten och sanitära frågor (Spanien). Frågor som sysselsättning och klimatförändringen har haft en framträdande ställning.

De rundabordskonferenser som ordnats i många olika länder under processens andra fas har haft som teman:
• Röster från Asien: Att främja politiskt deltagande som alternativ till extremism (Amman, Jordanien).
• Röster från Asien: I riktning mot en process för samarbete och säkerhet (Islamabad, Pakistan).
• Religionernas roll i sökandet efter fred (Kyoto, Japan).
• Många aktörers förhållande till delat ansvar för säkerhet – religionernas roll (Alexandria, Egypten).
• Demokrati och säkerhet – Vad kommer först? (Budapest, Ungern).
• Innovativ utvecklingsfinansiering (Rio de Janeiro, Brasilien).
• Tillväxt och sysselsättning (Dar es Salaam, Tanzania).
• Effektivt globalt ekonomiskt ledarskap (Kuala Lumpur, Malaysia).
• Lätta vapen (Montebello, Kanada).
• Energiledarskap, delade bördor relaterade till energi och klimatförändringar (Singapore).

Medborgarnas globala plattform
Medborgarnas globala plattform baserad på finska och andra NGO’s (Citizens Global Platform, CGP) har initierats 2004 inom Helsingforsprocessen. CGP har följt samma tre ”spår” som den regeringsledda processen, dvs nya vägar till global problemlösning, den globala ekonomiska agendan och mänsklig säkerhet. Exempel på ämnen som behandlats av plattformen i olika fokusgrupper är det politiska rummet, inkludering av ”marginaliserade röster”, demokrati och multilaterala institutioner, skattereformer, handelsfrågor, skuldfrågor, hälsa och säkerhet, hiv/aids, ungdomsfrågor, kvinnofrågor, barn i väpnade konflikter, konfliktförebyggande verksamhet, lätta vapen och miljö och säkerhet.

I slutet av november i år ordnas en ny översynskonferens i Tanzania, där verksamheten som utförts enligt vägkartan ska granskas som en avslutning på fas två av processen.  Översynskonferensen ska behandla frågor inom alla fem ”korgar” inom vilka arbete skett under den andra fasen, nämligen fred och säkerhet, fattigdom och utveckling, mänskliga rättigheter, ledarskap och miljö.

Slutfas och slutsatser
Därefter börjar processens tredje fas. Arbetet bedöms nu pågå till årsskiftet 2008/2009. Ett nära samarbete sker också med FN-organet ECOSOC och andra kommittén inom FN. Till nästa års ”ministervecka” i FNs generalförsamling i september är avsikten att kommissionen ska lägga fram en slutrapport.

Det finska ordförandeskapet ser gärna att paralleller dras mellan dagens Helsingforsprocess, kommissionen om Global utveckling och demokrati som syftar till att överkomma skiljelinjer mellan Nord och Syd och den Helsingforsprocess på 70-talet som ledde fram till Helsingforsdokumentet 1975. Denna tidigare process ledde till att skiljelinjerna öst-väst i Europa som följt av andra världskriget gjordes till historia, Europas så kallade slutliga gränser efter kriget fastställdes samt att den slutliga vägen till Europas enande och avskaffandet av ett blockuppdelat Europa inleddes.

Olof Palme var på 70- och 80-talen engagerad i arbetet för Nord-Syd-dialogen i arbetet inom den internationella kommission som Willy Brandt ledde, och i arbetet för öst-väst-dialogen inom den internationella kommission om säkerhet och nedrustning, ”Gemensam säkerhet”, som han själv ledde. Den senaste internationella kommission som Sverige initierat genom Anna Lindh är kommissionen om massförstörelsevapen, som Hans Blix lett och som lade fram sin slutrapport ”Terrorvapen” ifjol.

Den finsk-tanzanianska kommissionen om Globalisering och demokrati och dess arbete bör studeras noga i Sverige och av den svenska socialdemokratin. Vad kan den lära oss, och vilka slutsatser kan vi dra för vårt svenska arbete med att ta nya initiativ för klimatarbete, nedrustning, säkerhet, fattigdomsbekämpning och internationell solidaritet?

GUNNAR LASSINANTTI

Ytterligare informationer om Helsingforsprocessen om globalisering och demokrati kan sökas på www.helsinkiprocess.fi