Ukrainas förra premiärminister, Julia Timosjenkos, tidigare rådgivare i utrikes- och säkerhetsfrågor, Dr. Grigorij Nemyria, besökte Stockholm och Utrikespolitiska institutet i arpil för att ge sin syn på resultaten av parlamentsvalet. Han berättade att enligt Ukrainas nya konstitution, som trädde i kraft vid årskiftet, är det parlamentet som utser premiärminister, inte presidenten, detta ökar chanserna för den orangearevolutionens partier.

Regionpartiet fick 42 procent av rösterna, eller 186 av parlamentets 450 mandat. Julia Timosjenkos parti fick 22 procent, eller 129 mandat, och den sittande presidenten Viktor Jusjtjenkos parti, Vårt Ukraina, fick bara 14 procent, eller 81 mandat. Socialisterna och Kommunistpartiet fick 33 respektive 29 mandat. Det gör att om Timosjenko, Vårt Ukraina och socialisterna går samman i den orangearevolutionen igen skulle de få 243 mandat och en majoritet att bygga en regering på.

Sannolikheten att president Jusjtjenko skulle bilda koalition med sin ärkerival Janukovitj ser Dr. Nemyria som liten.

- Vårt Ukraina och Regionspartiet är för oeniga på ett flertal punkter för att det skulle kunna funka. Koalitioner bygger på ideologier och gemensamma plattformer.

Redan innan valet slöt Jusjtjenko och Timosjenko en vapenvila. Deras samarbete, där Jusjtjenko som president valt Timosjenko till premiärminister, gick ju i stöpet i september förra året när den senare valde att lämna regeringen. Men inför parlamentsvalet var det tänkt att de de två och Alexander Moroz, från Socialistparitet, skulle skriva under ett memorandum, men hann Jusjtjenko aldrig skriva under.

Utkast till regeringskoalition

Memorandumet var ett utkast till en regeringskoalition. Memorandumet sätter upp målen för en koalition mellan de tre, och i stort påminner det hela om samarbetet under den orangea revolutionen. Man talar om att närma sig EU och att verka för vänliga relationer med Ryssland.

Koalitionen ska bara bestå av tre partier och den som får mest röster får premiärministerposten. När detta memorandum skrevs var en majoritet av Ukrainas befolkning övertygad om att Vårt Urkaina skulle vinna parlamentsvalet, men så blev det inte. Av de eventuella koalitionspartierna är det Timosjenkos parti som fått flest mandat.

- Den 3 april skrev samma tre partier ett dokument med namnet ”Koalitionen för demokratiska krafter”. Där kommer man överens om villkoren för en koalition och att koalitionens regeringsplattform ska bygga på memorandumet. Vårt Ukraina har dock reserverat sig för punkten angående memorandumet.

Det som hindrar koalitionen från att rent praktisk ta form är rivaliteten mellan Jusjtjenko och Timosjenko. Framför allt presidenten gillar inte sin forne premiärminister, men Dr. Nemyria anser att i en deomkrati kan personliga åsikter om andra inte hindra politiska samarbeten. Dessutom har väljarna visat att det står bakom den orangea revolutionen, inte den tidigare presidenten.

- Valreslutatet visar att den förändringprocess som pågått i Urkaina de sista åren inte går att vrida tillbaka.

Starkt civilt samhälle

Till skillnad från andra före detta Sovjetrepubliker växte sig Ukrainas civila samhälle starkt i början av 2000-talet. Det civila samhället fick kraft att handla på egen hand och detta manifesterade sig framför allt vid parlamentsvalet 2002 då landet fick sin första icke-kommunistiska majoritet i parlamentet.

Vad som sedan hände var att parlamentet inte följde resultatet av den folkomröstning som gett den sittande presidenten Leonid Kutjmas mandat att sitta kvar. För Dr. Nemyria var detta det första tecknet på politisk kamp och plötsligt vägde makten över från presidentposten till parlamentet.

- Det var då den orangea revolutionen föddes och det blev inledningen på en process som skiljde sig från de andra före detta Sovjetrepublikerna, som gick mot ökad centralism och presidentmakt samtidigt som det civila samhället försvagades. I Ukriana ledde den politiska kampen till att den sittande makten förlorade. Oppositionen gick samman för att ifrågasätta makten.

Det andra alternativet till en koalition mellan Vårt Ukraina, Timosjenko och socialisterna är en så kallad regnbågskoalition mellan parlamentets alla fem partier, men det tror Dr. Nemyria inte på. Som nära rådgivare till Timosjenko talar han naturligtvis för henne, men han pekar också på att hon öppnat dörrarna för den politiska oppositionen att delta i den politiska processen, vilket är viktigt. Till exempel kan hon tänka sig att ge oppositionen posten som chef för landets åklagarmyndighet.

Förutom ett öppet visat missnöje gentemot presidentens parti Vårt Ukraina speglade parlamentsvalet i mars också ett allmänt missnöje. Antalet väljare var 67 procent till skillnad från presidentvalets och det förra parlamentsvalets 75 procent. Valet försvårades visserligen av det faktum att det fanns 129 partier att välja mellan, på en valsedel som var 80 cm lång, men Ukrainas politik genomsyras också av oligarkers och storföretagares egenintressen, på beskostnad av ideologier och partipolitik.

ERIK HALKJAER